thecircuscalledlife.blogg.se

Bloggen kommer oxå att ändras lite, jag kommer nu att tillsammans med Bros skapa ett forum för barn och vuxna i vårdnadstvister då staten nu äntligen satt fokus på detta samt öronmärkt pengar för vårt projekt, är riktigt riktigt glad och tacksam för det. Så bloggen kommer ny bli mer personifierad och inriktas på mitt liv och satsningar 🙌🏻🙌🏻

Nu kör vi

Men när man återgår till sin linje och dessutom fått input från en linje man tidigare inte trodde var möjligt tack

va man måste vara öppen för vändningar, och en sådan vändning idag. Life is a bitch - it's Always catching You

Vissa möten är onekligen spännande på olika sätt, häromdagen var jag på ett sådant. Ett möte med magkänsla på högsta känn. Bekräftande av fakta, info och magkänsla. Då är jag så oerhört glad för det professionella nätverk jag har runt kring mig som kan bekräfta, förklara eller bara vara med i magkänslan.

Kan du sitta i stillhet för dig själv och ärligt känna att någonting är rätt och sant så är det det. Annars är det inte det.

Så enkelt och så svårt är det.

Man ska dra lärdom av vad som hänt dig i ditt liv men man är inte sin historia utan man är sin framtid!

För mig är alla barn som vågar prata om sina känslor Heroes och ska behandlas med respekt

"You dont need a cape to be a superhero"

Självklart hade jag inte behövt gå i taket ibland mot exet eller försvarat barnen när de skrikandes inte velat åka till son pappa. Men i det sist nämnda är jag så stolt över mig själv att jag stått på barnens sida och bara hela tiden velat att vi skulle ta till hjälp för att lösa situationen - inget välkommet av exet för "normala människor" går inte till psykologer! Hej och välkommen säger jag bara.

Tyvärr måste jag klappa mig på axeln och säga att det hade varit det bästa som kunde hänt för flera år sedan. Vår enda familjestödspunkt vi haft är via kommunen och hon va grym men ärlig. Hon sa tydligt till både mig och exet att fortsätter han i detta spåret kommer han förlora din relation med sina barn - hon visste inte eller det kanske hon gjorde om vad rätt hon hade. 

Trots att han gjort allt för att förgöra mig; LVU, trakasserier och förtal you name it

så har jag nu fått rätt i alla instanser men till vilket pris för barnen? De mår sämre än någonsin och har en sämre relation med sin pappa nu än förrut trots att de tvingats till längre umgänge med han. 

Min tanke i allt detta är att ingen instans har barnens bästa i sikte trots så fina ord, nej de vill inte/orkar inte med tyvärr för att de är jobbigt att gå emot en förälder som inte vill se barnets perspektiv eller känsla. Så mycket lättare att gömma sig.

Nä vi kan inte bara ha trakigheter även om det är min vardag dessvärre sa finns det ocksa sa otroligt mycket glädje; barnen framför allt men ocksa jobbet. Jag älskar ju kläder sa det gar ju hand I hand kan man saga.
Här kommer en dagens outfit.

Jeans Hugo Boss
Tröja Filippa K
Skor Have2have
#zalando

Att leva med det förflutna och sina bittra tankar skapar Inga härliga eller bra människor. Att man inte kan släppa sin egna bittra känsla over att bli lämnat, att man aldrig funnits där för barnen och därmed inte har nagon vidare relation till dem - ja det maste ju vara alla andras fel än själv.
Men att ga sa langt I sin trangsynthet att man nu lägger over det pa barnen maste ju ända vara droppen för alla vettiga människor. Att tro att man ska vinna sina barns respect och kärlek genom att förtala och misskreditera den andre föräldern är nog det lägsta jag kan komma pa att man kan göra som mamma.

Jag har gjort flera misstag/fel I mitt liv absolut men jag star för dem och lägger inte skuld pa nagon annan än pa mig själv, jag har vagat prata om det och tagit lärdom och got vidare. Men nu har jag fatt nog av den andre förälderns fullständiga förtalningscirkus och mani pa att ha koll pa vad jag gör. Nu ska jag göra det som kvinnojouren bett mig göra länge - polisanmälan!!!
Oj oj vad det sitter langt inne det är ju trots allt barnens papa men nu har han pa ett sa känslokallt sätt gentemot sina barn visat att detta är det enda rätta för oss om vi ska kunna komma vidare och barnen inte ska fa store men för livet pga hans beteende och sjuka inställning till att totalt förgöra mig.

Till er som undrar; ja skriv ner allt, gör dagboksanteckningar varje dag, spela in alla samtal, ta det mesta via mail da finns det sparat osv. När det kommer till psykisk misshandel samt förtal coh trakasserier finns tyvärr inget annat som bevis.

Ga pa er magkänsla - jag lovar den är rätt!! men som jag gatt emot den flera ggr men kommer ALDRIG göra det igen!!!!

Vad händer tänker jag?

Pappan fortfarande totalskrikandes i telefonen. Ja en kort version av en låååång historia 

Jag svarade bara att detta ska inte en 11 åring behöva utsättas för.

Vad är det dom driver en vuxen man till att psykiskt misshandla sin dotter pga sin sjuka relation till mig - han vill verkligen att barnen ska hata mig och aldrig vilja se mig men hans beteende skapar bara det omvända men så klart det är ju där skon klämmer. Han hatar verkligen min fina och kärleksfulla relation med våra barn, och detta bara för att han inte lyckats skapa det själv.

Hur sjuk får man bli? Hur mycket ska ett barn orka med?

Något som fascinerat mig mycket under denna långa tid är vuxna människors reaktion och behandling av barn som berättar om deras liv. Jag har ett väldigt nära förhållande med mina barn gällande samtal och känslor och alltid visat dem respekt för deras åsikter och känslor men alltid varit klar mot dem om att det är vuxna som bestämmer men att det är ett absolut måste för oss vuxna och föräldrar att lyssna till våra barns känslor och visa respekt. Därifrån får vi vuxna ta vuxna beslut om vad som är bäst. Detta har jag hela tiden av både socialtjänsten som min ex fått så mycket skit för, Anna du måste fatta att man ska inte lyssna på dem, skapa dig din egna uppfattning, sluta lyssna så mycket på barnen, va inte deras kompis etc etc. Jag har hela tiden, tyvärr på kort sikt inte gynnat varken barnen eller mig men jag kommer ALDRIG ge mig på denna punkten - barn ska respekteras som egna individer. Punkt slut.

 

För att göra en kort summering så efter att min ex till socialen uttalat sig om mig som psykiskt sjuk, självmordsbenägen, skulle kunna skada barnen, fly landet med barnen så väljer socialtjänsten att lägga ett LVU på barnen med polishämtning som resultat. Detta hävdes självklart omgående i förvaltningsrätten som totalt nonsens och trakasserier. Tror ni att barnen och jag fick någon som helst hjälp av socialtjänsten efter detta? Nej de sa bara vi står kvar vid vår ståndpunkt!

 

Ja ja kan prata mycket om det och kommer säker göra det men det slog mig idag igen efter att pratat med min dotter som nu är hos sin pappa och mår så otroligt dåligt och tog just upp denna händelsen med mig och hade tagit upp med sin pappa. Hon hade försökt prata med honom om sin syn på händelsen med ett totalt känslokallt bemötande. Han sa till henne "detta är något din mamma bett dig säga". Hon pratat länge med mig om vad som hände under tiden, socialtjänstens bemötande av henne, den icke hjälp de fick efter. Socialtjänsten lägger alltså ett LVU med tanke på barnens bästa - ok så långt - men när det visar sig att de gjort fel så vill de inte ens hjälpa två barn som varit utsatta för deras felbehandling utan sa till mig som den förälder de totalt ratat " detta får du sköta Anna för du har ju redan en så fantastisk relation med dina barn så vi kan nog inte göra något" Nä det kanske ni hade kunnat gjort men en barnpsykolog vi tre kunde gått till för att prata om det kanske hade varit på sin plats?

 

Ja ja vad jag vill ha sagt är att det måste till en förändring i både socialtjänsten och i lagen för att synliggöra barnen och deras åsikt - allt Sverige gör just nu strider mot barnkonventionen.

 

Som förälder i detta läge är det enda tipset jag kan ge - ge dig aldrig! sök till nya instanser, googla, ta reda på fakta, sök upp BRA advokat, det är tyvärr ett väldigt juridiskt spel detta. Men tvivla aldrig på dina barns känslor sen kan deras berättelser självklart ibland vara vridna eller tillrätta lagda i deras perspektiv emn tvivla aldrig på deras känslor och framför allt sluta aldrig parat med dina barn!

 

 

Hej!

Nu ska det sättas igang och bloggas här!

Mitt liv ser ut sa här - 2 barn 10 och 12 ar gammla, separerad sedan 6 ar tillbaka.

Man kan saga att jag har varit med om allt när det gäller separation - bodelning, vardnadstvister, socialtjänsten, LVU, polishämtningar, BUP, läkare, skola, kurator ja du kan nog nämna det mesta.

Jag vill med denna bloggen absolut inte kasta massa skit pa min ex utan bara förmedla och förhopppningsvis hjälpa bade män och kvinnor som hamnar I denna otroligt svara situation.

Jag kommer ta det I etapper  I inläggen sa att de inte blir för langa och trakig för er att läsa, men jag vill bara hjälpa till och dela den kunskap jag fatt med mig pa vägen och fortfarande kämpar med. Detta är den mest sjuka och horibla situationen en människa kan hamna I tror jag som har barn - att känna sig sa totalt utelämnad fran samhället och da ska vi inte prata om barnen ( men det tar jag I ett separate inlägg).

 

Med förhoppning om att kunna inspirera och vägleda Er, trots allt finns det männsikor som sätter barnen I focus. Gäller bara att hitta dem.

 

Kram